De uteslutna ledarna för Sverigedemokraternas ungdomsförbund – William Hahne och Gustav Kasselstrand – har i tysthet bildat ett nytt parti rapporterar SR. Registreringen rör, enligt anmälan, valet till kommunfullmäktige i Stockholm – och “i ett senare skede Europaparlamentsval och riksdagsval”. Valmyndigheten bereder just nu ansökan för partibeteckningen ”Alternativ för Sverige” då de nu erhållit de 50 namnunderskrifterna som krävs för registrering för att gå till val på kommunal nivå.
Ett annat nytt parti, som växt fram av sig självt, som lyckats med att fylla kraven för registrering är Nordiska Motståndsrörelsen. De har uppfyllt kraven på registrering för parti som deltar i riksdagsval med minst 1 500 namnunderskrifter.
Av dessa två nya partier är AfS är sannolikt det som är en god nyhet för Jimmie Åkesson då ett radikalare alternativ kan locka delar av SD som i likhet med Hahne och Kasselstrand anser att SD blivit för liberalt och sänker därmed instegströskeln för de som är vilse i det politiska mittfältet och som i tysthet sneglar på SD. Fenomenet med “shy voters”, eller “blyga väljare” i opinionsundersökningarna gör det dock svårt att bedöma effekterna.
För Stefan Löfven, och alla andra, som använder sig av argumentet att SD är ett nazistiskt parti är AfS en dålig nyhet.
Då SD har uteslutit William Hahne och Gustav Kasselstrand samt kapat banden med SDU försvåras alla möjligheter att fortsätta använda nazistargumentet och samtidigt förhålla sig till AfS på något sätt. Det kan inte finnas två partier med lika starka nazistiska kopplingar och rasbiologisk grundsyn om det ena av dessa uteslutit det andra för just detta. Kanske främst Stefan Löfven löper nu risken att snurra till det för sig ännu värre. För väljarna kan det inte finnas två partier med likadana nazistiska rötter om det ena av dessa kapat de banden med det andra. Under brutala, bitvis förnedrande, former och just för att kapa banden med nazism och rasbiologiska vanföreställningar.
En dålig nyhet är det även för initiativet Medborgerlig Samling. Dessa har inte, till skillnad från NMR och AfS, lyckats skrapa ihop erforderligt antal namnunderskrifter för att registrera ett parti. Deras strategi ligger på att endast kandidera till riksdagsvalet 2018 och de har inte idag lyckats nå de 1 500 underskrifter som en sådan registrering erfordrar. Hade de valt AfS väg, med att endast kandidera i en kommun, hade de redan haft en partiregistrering och partibeteckning att bygga vidare på. Nu ligger de hjälplöst sist.
Medborgerlig Samling, MED, är före detta Borgerlig Framtid och har det senaste året haft en uppslitande personstrid med före detta ordföranden Anders Königsson. Königsson avsattes av den tidigare partistyrelsen och uteslöts senare ur partiet. Königsson tog med sig medlemsregistret samt bland annat partinamnet varför MED tappat såväl tempo som tid. Det strategiska valet av den nya styrelsen att vänta in 1 500 namnunderskrifter kan visa sig förödande då de nu i realiteten har tappat ett av sina huvudargument för att rekrytera sympatisörer.
Tidigare har detta initiativ haft som ambition att ta det lediga politiska utrymmet bland SD-sympatisörer eller blyga väljare som inte vill rösta på SD för SD:s historias skull. Det problemet har nu AfS löst åt SD genom att öppna för ett radikalare alternativ. Ett tecken i den himlen är att Ted Ekeroth, den mer kände Kent Ekeroths bror, nu lämnar alla sina uppdrag i SD. Skälet är att partiet kringgår stadgarna men mer sannolikt är att Ted Ekeroth öppnar dörren för ett partiskifte.
Med AfS öppnas en dörr för SD att skicka sina mer radikala element samtidigt som SD slipper många latenta uteslutningsärenden.
Hade MED:s partiledning valt att registrera partibeteckningen i Skåne respektive Stockholm, detta hade krävt 100 namnunderskrifter i respektive valkrets eller 50 i valfri kommun, hade MED haft en officiell partibeteckning och kunnat bli behandlade som ett parti även om de inte haft för avsikt att ställa upp i kommun- eller regionvalen. De hade haft något att bygga på från grunden istället för att som nu bygga översta våningen först. Men med den nya styrelsens senfärdighet och politiskt- taktiska samt organisatoriska orutin ligger de nu på plats tre av tre möjliga placeringar i fältet höger eller strax höger om mitten för att vara ett alternativ till ett SD som efter AfD nu ser ut att kunna tvätta bort mycket av den högerextrema stämpel som legat SD till last. Och därmed vara ett alternativ för alla de som tidigare inte kunnat kliva över SD-gränsen.
En lite märklig utveckling av MED då de i sin partistyrelse har såväl Ilan Sadé, tidigare centerpartiet, och Josefin Utas, tidigare Miljöpartiet. Två erfarna politiker. Att hämta upp det försprång i tid som nu krävs av MED kommer kräva en politisk och medial rutin samt erfarenhet som initiativet uppenbarligen saknar. Allt MED har idag är en blogg där de säger sig vara Sveriges nästa riksdagsparti. Men det är allt då de inte är ett parti ens en gång. Någonstans. AfS har nu kapat åt sig ett initiativ att växa som gräsrotsrörelse och bygga ett parti från grunden samtidigt som MED står med sina takstolar i händerna utan vare sig husgrund eller stomme att lägga upp dem på. Något som förstärker AfS som politisk “game-changer” är att de har starka finanser med sig in. Förutom att de fått behålla sitt partistöd och har ledamöter i Stockholms Kommunfullmäktige redan idag kan det inte uteslutas att AfS tar med sig en del av de hemliga finansiärer som en gång finansierade delar av SD:s uppbyggnad.
Alla partier, som vill göra anspråk på en riksdagsplats, måste vara klara till den första maj 2018. Med allt från partiregistrering till partiprogram och valsedlar samt en fungerande valorganisation som består av mer än en käck Powerpoint – presentation med organisationsscheman som omfattar det mesta i världen utom verklighetsförankring.
Med AfS förflyttas nu mitten i det politiska landskapet tydligt till höger. Hur detta kommer ge genomslag i M respektive S återstår att se men i det senare fallet är risken för en identitetspolitisk gir på partikongressen i april uppenbar. Trots att Stefan Löfven, men även Morgan Johansson, nu går ut och förklarar för partiorganisationen att en återgång till den tidigare generösa migrationspolitiken är omöjlig inom överskådlig tid driver professor Ulf Bjereld linjen om en “uppluckring” intensivt.
Ulf Bjereld är inte bara en av socialdemokraternas tydligaste aktivister och sitter som inadjungerad i det verkställande utskottet. Bjereld är även ordförande för den kommitté i Vetenskapsrådet som fördelar statliga forskningsmedel till forskning inom statsvetenskap och humaniora och vid sidan av det ett av Ship to Gazas svenska frontnamn. Svenska Ship to Gaza samarbetar bland annat med turkiska IHH som i praktiken utgör Muslimska Brödraskapets gren i Turkiet och står Hamas väpnade gren nära. Hamas är som bekant klassat som terroristorganisation i stora delar av världen och dess politiska källa, Muslimska Brödraskapet, står idag i begrepp att möta samma öde från Donald Trump. Om inte en terroristklassning, så väl en väsentligt hårdare behandling än tidigare.
AfS har lyckats desarmera mycket av de vapen som S och andra partier använt mot SD. Om Stefan Löfven, som motdrag och för att tydliggöra S position, lägger sig närmare Ulf Bjerelds socialdemokrati för att markera en skillnad återstår att se. Då, om inte förr, kommer stora rörelser igång då det kommer klyva S en gång för alla och distansera LO-arbetaren från det som en gång var arbetarrörelsens vagga.
Blir så fallet för Socialdemokraterna kommer det för den del av socialdemokratin som många äldre socialdemokrater bekänner sig till, Nils Karlebys och Tage Erlanders samt Ingvar Carlssons idétratidion, inte återstå något annat än en blankröst 2018 i valet till riksdagen för att sedan gå vidare in i framtiden som socialdemokrater utan parti.
Bookmarks