|
Även inom sådana grupper måste man taga reda på, huruvida vederbörande åtminstone de två, tre sista släktleden tillhört bygden. Utom av verkligt klena och abnorma får man ej göra något urval utan att taga med så många man hinner. Härvid gäller det att å ena sidan ej slarva på så, att undersökningens noggrannhet lider, å andra sidan icke taga det hela så omständligt att man ej medhinner tillräckligt många. Har man ont om tid räcker det någorlunda med att undersöka ett par hundra personer i varje större socken. Männen böra vara mellan tjuguett- och högst sextio å sextiofem år, kvinnorna mellan sjutton-aderton och samma år. Där så kan gå för sig, bör man söka att någorlunda hålla isär folk från olika huvuddelar av sock-nen. Även om ingen har lagt märke till det förut, kan genomsnittstypen vara rätt olika och ge intressanta finger-visningar om en hel del, ej blott rasliga utan även social-historiska förhållanden. Vilka mått skall man taga? För Nordens vidkom-mande anser jag, att vid en vanlig undersökning, vars mål mest är jämförelse med andra redan under-sökta bygder, följande vara tillräckligt: a) Kroppslängd vid full ehuru ej överdriven sträckning (på en halv cm. när), b) huvudets längd från en punkt mittemellan ögonbrynen till den därifrån avlägsnaste punkten på hjässan, c) huvudskålens största bredd, d) okbågsbredden och e) ansikts-höjden från näsroten till hakan, f) ögonens och hå-rets färg (alltid med fastställda färgskalor!) och g) näsryggens form. En del andra mått t. ex. näsbredden och hjäss-höjden äro svåra att ta noga och konsekvent, andra mätningar äro mer eller mindre värdelösa vid allmänna undersökningar, såsom t. ex. av händernas storlek, ty denna beror för mycket av yrket. Speciella undersökningar kunna naturligtvis läggas helt annor-lunda. Fotografier (en face, ren profil och gärna även halvprofil) böra tagas av så många som man har tillfälle och råd till, åtminstone dock en 5-6 % av de undersökta. Äro de fotograferade få, är det tyvärr nödvändigt att göra ett visst, ehuru ej för skarpt, urval av dem man anser "typiska". Natur-ligtvis antecknas även åldern på alla undersökta. Så ett ord om materialets bearbetning. Man räknar ut först för varje individ förhållandet mellan huvudbredd och huvudlängd. Huvudbredden i procent av huvudlängden kallas "huvudindex", rättare bredd-längdindex (hädanefter förkortat B L I). Är detta tal lågt är huvudet långt, är det högt, är huvudet brett. Medeltalen för olika människogrupper variera mellan 69 och 88. Likaså beräknas ansiktsindex, d. v. s. ansiktshöjden i procent av ansiktsbredden (förk. A I; gruppmedeltalen variera ungefär mel-lan 70 ā 75 och nära 100. Märk att här betyder låga indextal breda ansikten och tvärtom). o. s. v. Av alla dessa absoluta och relativa mått tages så medeltal för olika bygder och dessa jämföras sedan i tabeller eller på kartor. Vid alla jämförelser måste hänsyn tagas till åldersfördelningen. Noter:
1. Naturligtvis äro därför ingalunda undersökningar av nu-tidens sammanblandade befolkningar i städer och samhällen utan intresse, snarare tvärtom. Särskilt jämförelser mellan dem som flytta dit från landsbygden och dem som kvarstanna i hembygden äro intressanta. Vissa typer ärftliga och icke ärftliga, kunna kanske ha mer lust eller möjlighet att lämna lantbruket än andra varav båda folkgruppernas medeltyp influeras, vilket även socialt i längden kan bli av betydelse. |