Här nedan nu en kort översikt över materialet från nutiden. Denna översikt blir för Sveriges del ganska fullständig men medtager från de nordiska grannländerna endast det viktigaste.

I S v e r i g e gjordes de första större undersökningarna på levande personer av prof. J. V. Hultkranz. Han undersökte 1892 en årgång beväringar från Ångermanland och Medelpad, året därpå en från Jämtland (publicerat jämte en del andra sammanställningar i "Tidskrift för Militär Helsovård" för år 1897).
År 1897 och 1898 lät Svenska Sällskapet för antropologi och geografi professorerna C. M. Fürst och G. Retzius undersöka tvenne årgångar beväringar i riket inalles omkring 45,000 man. Resultaten publicerades, varvid materialet tyvärr dock endast fördelats på landskap och någon gång län, 1902 (på tyska) i det ståtliga men oillustrerade arbetet Anthropologia Suecica.

Doktor I. Flodström lät för de viktigaste rasmärkena beräkna siffrorna för varje härad och tingslag (här endast i sina bygder fullt infödda medtagna) publicerade 1926. "Skilda antropologiska typer i Sverige". För en del härad blir detta material alltför litet för att vara representativt. I stort giva dock härefter upprättade kartor som taga hänsyn till dessa brister och hopslå svagt representerade härad den mest detaljsäkra bild av vårt lands rasförhållanden, man hittills kunnat ernå. Trots detta blir denna behäftad med ej obetydliga osäkerheter och fel, ej minst beträffande färguppgifterna.

1922 och 1923 lät dåvarande chefen för rasbiologiska institutet prof. H. Lundborg undersöka ytterligare tvenne årgångar av beväringar (ca 47,000 man). Resultaten publicerades av Lundborg tillsammans med prof. F. J. Linders 1926 på engelska i det stora rikt illustrerade praktverket "The racial characters of the Swedish Nation" (härefter förkortat L. o. L.), 1928 i delvis något förkortad form på tyska. (En kortfattad svensk folkupplaga härav, kallad "Svensk raskunskap" har även utgivits.) Under sin tid som institutets chef utförde prof. Lundborg även en hel del andra undersökningar mest på skolungdom, men de äro ännu knappast alls offentliggjorda.

1932 började förf. att systematiskt undersöka stora delar av Dalarnas lantbefolkning; det mesta (ca 10,000 personer av icke fullt 11,000) är redan sockenvis publicerat Dalarnas Hembygdsbok för åren 1932-1938 och 1940 (rikt illustrerat). 1938 och 1939 företog förf. undersökningar i så gott som hela inre Hälsingland (2,300 undersökta; resultatet ännu ej offentliggjort).
Några få små rasundersökningar ha dessutom företagits av andra personer.

I N o r g e var Dr. C. Arbo pionjären. Han utförde på 1880-1900-talet stora undersökningar på beväringen i så gott som hela Norge, det mesta publicerat. Prof. K. E. Schreiner och Dr. H. Bryn undersökte 1920-22 en årgång beväringar i hela landet, ca 11,800 man, publicerat på tyska i det ståtliga, rikt illustrerade verket "Die Somatologie der Norweger" (1929). Dr. Bryn har även utgivit andra rasverk över olika delar av Norge, likaså prof. Schreiner tillsammans med sin maka Dr. Alette Schreiner. Dessutom finnas i motsats till i övriga Norden åtskilliga andra, mest något äldre arbeten.

D a n m a r k är föga undersökt, Bornholm bäst (av svensken prof. L. Ribbing). Dessutom ha vi en av Sören Hansen 1909 utförd sammanställning över alla folkskolebarns ögon- och hårfärg, efter uppgifter av barnens lärare. Från Island ba vi en god undersökning av Dr. G. Hanneson; även Färöarna ha undersökts.

F i n l a n d är rätt bra studerat. Början gjordes redan av medicinalrådet K. D. Haartman på 1840-talet och av vår landsman Gustaf Retzius på 70-talet. Undersökningar som för oss äro av något värde gjordes dock ej förrän kring sekelskiftet, då dr. F. Westerlund undersökte 5,000 man beväring från hela landet Han sammanställde dessutom sockenvis kroppslängdsmåtten på den beväring, som mönstrat åren 1887-1892 (över 130,000 man). Sådan kroppslängdsstatistik finnes även publicerad från senare tid, nu dock endast efter landskap. Åren omkring 1930 lät finska vetenskapsakademien undersöka omkring 8,000 personer, (svenskar, finnar och lappar av båda könen). Materialet är till stor del redan tryckt i akademiens Annaler, varje landskap i regel för sig; (Westerlunds undersökningar tryckta i "Fennia", del 18 och följande). Den viktiga blodgruppsforskningen har Finland ett världsberömt namn prof. Oswald Stereng. Särskilt intresserad för dess användning i rasforskningen har han drivit den regionala blodgruppsundersökningen långt i Finland. (Sverige och Norge ligga här mycket efter.)

L a p p a r äro undersökta av en hel del, både nordiska och andra forskare. Den största undersökningen lät prof. Lundborg utföra på de svenska lapparna. Den är tyvärr ännu outgiven. För Norge äro R. Gjessings och A. Schreiners undersökningar viktigast, i Finland E. Näätänens. Se dessutom uppsatser av Bryn och Dr. E. Geyer i "Mitteilungen d. anthropolog. Gesellschaft in Wien" för 1932.

Utanför Norden men inom det område som omslutes av våra kartor är Estland utmärkt undersökt (av J. Aul), L e t t l a n d något mindre ingående (mest genom vår landsman prof. G. Backman under hans professorstid i Riga).
N o r d t y s k l a n d däremot är ännu föga åtgjort, ty de nutida stora tyska undersökningarna ha tills vidare mest varit förlagda till andra delar av det tyska riket. I SlesvigHolstein har dock rasforskning skett på åtskilliga ställen.