Först skola vi sticka in några ord om litteraturen inom detta område.
Vår landsman prof. Anders Retzius var den som på 1840-talet införde de viktigaste nu vedertagna mätningsmetoderna av skallen även som den därpå grundade indelningen i långa skallar och korta. Hans son G. Retzius utgav 1899 över våra fornkranier det viktiga praktverket Crania Suecicax Antiqua, med svensk text, 1900 i något utvidgad form på tyska. Prof. L. Fürst fortsatte dessa undersökningar och publicerade det genom nya fynd åtskilligt utökade kraniematerialet för stenåldern 1909 i arbetet "Zur Craniologi der schwedischen Steinzeit". Sedan dess ha tyvärr inga större översiktsarbeten utkommit trots det insamlade materialets oavlåtliga växt Prof. 0. Rydberg har visserligen lämnat viktiga bidrag, men endast angående specialfrågor, främst kraniematerialets sammanhang med eventuella olika forntida invandringar. Dr Elis Dahr har dock nu ett arbete tryckfärdigt, där han behandlar en ny skalleserie (från Gotland) och därvid efter nyaste metoder rullar upp hela frågan om de nordeuropeiska stenåldersfolkens rasliga frändskap.

En mindre del av våra medeltidsskelett har, liksom förut av prof. E. Clason behandlats av Fürst i flera uppsatser (bland annat i den intressanta boken "När de döda vittna"). Fürst hann dock aldrig utgiva någon sammanfattning av sina stora opublicerade mätningar. Det stora uppsvenska skallematerialet bearbetas för närvarande i sin helhet av fil. kand. Bengt Lundholm.

Norge har knappast några skelett från äldre tid än sådana från järnåldern. Dlessa ha beskrivits av prof. K. E. Schreiner i "Norske Skjelettfunn fra folkevandringstid og yngre jernalder" 1927. Denne har ock 1939 i det stora verket "Crania Norvegica" beskrivit samtliga kända norska kranieserier från senare medeltid och äldre nutid. Flera andra norska arbeten finnas inom detta område.
- På Island håller dr G. Hanneson just på med att studera de talrikt bevarade medeltidsskeletten.

I Finland finnes heller knappast något material äldre än järnåldern bevarat. Och det från denna tid är mycket litet. Allt då i de finska samlingarna bevarat finskt material från äldsta tider intill omkring 1800 publicerades 1881-92 av Hällsten (i "Bidrag till kännedomen av Finlands natur och folk"), dock endast som materialsamling. Den yngre Retzius har i det stora kända verket "Finska kranier" (1876) jämte mycket annat än titeln utlovar där även behandlat finnarnas kranietyper. Några senare större publikationer finnas ej. Endast beträffande Nyland har L. Löfgren publicerat ett par viktiga kranieserier i "Über die Anthropologie von Usimaa" (1938).

De norska lapparnas kranier och övriga skelettmaterial har K. E. Schreiner beskrivit i jätteverket "Zur Osteologie der Lappen". Måtten på de finska lapparnas kranier äro publicerade av Hällsten tillsammans med det övriga finska materialet. Från Sverige är tyvärr rätt få lappkranier insamlade till våra vetenskapliga institut; von Düben har på sin tid uppmätt dem (publicerat först 1910).

I Danmark har prof. H. A. Nielsen i "Aarböger for nordisk oldkyndighet og historie" beskrivit det hittills funna materialet från forntid i tre uppsatser (1906, 1911, 1915, tyvärr ej senare). Det stora danska medeltidsmaterialet är ännu ej alls offentliggjort, dr. Kr Isager m. fl. hålla för närvarande på med de 700 skelett som funnits vid Öms f. d. kloster på Jylland.

Rent nutida kranieserier äro däremot ej alls publicerade någonstädes ifrån i Norden. Dock har överläkare Gylfe Valentin för en del år sedan samlat in ett dock ännu nästan alldeles opublicerat material. Arbeten om dylikt äro naturligtvis alldeles nödvändiga för att kunna sammanknyta våra kunskaper om Nordens forntida och nutida rasförhållanden.¹

Nu några ord om annan litteratur. Det enda sammanfattande arbetet om europeiska stenålderskranier, W. Scheidt, "Die Rassen der jungeren Steinzeit in Europa", är delvis mindre tillfredsställande. Av annan hithörande litteratur må endast nämnas: De viktigaste moderna sammelverken över bebyggelsen under äldre tider: "Befolkning under forntiden" (1936) och "...medeltiden" (1938) (= "Nordisk kultur", del 1, 2), B. Nerman: "Die Herkunft der Germanen" (1924) och C. G. Styffe: "Skandinavien under unionstiden" 2:a uppl. 1880, 3:e 1911), en verkligt klassisk handbok i medeltidens historiska geografi, S. Lönborg: "Finnmarkerna" etc. i "Ymer" 1902. Beträffande forntiden se dessutom G. Ekholm, "Från urtid till historia i Norden" (Verdandis småskrift 404) och där anförd litteratur!

Ehuru här ej mycket behandlat, dock någon litteratur om rastypens förändring m. m. i nutiden. Om kroppslängdsökningen äro de sista bidragen av J. V. Hultkranz i tidskriften Ymer årgång 1928 och av förf. bl. a. i Nordisk Familjeboks Månadskrönika 1939. Beträffande sociala typolikheter, se främst L. o. L. Här blev det stora materialet noga uppdelat på klasser och yrkesgrupper. Dessutom ha främst tidskriften Hereditas publicerats några undersökningar av Lundborg (år 1920, 21) och S. Wahlund (1928).

Noter:

1. Tyvärr tillvaratagas ännu sällan de gamla skallar och övriga skelettdelar som så ofta komma i dagen vid kyrkorestaureringar o. dyl. Av det ovan sagda framgår att det är av största vikt om de kunde undersökas av fackmän. Hembygdsföreningarna borde därför överallt där mer än någon enstaka skalle anträffas, genast sätta sig i förbindelse med anatomiska institutionerna i Lund, Uppsala eller Stockholm. (Rasbiologiska institutet däremot sysselsätter sig endast med levande!)