The Ripper
09-21-2011, 12:58 PM
DN.se, På Stan.
(http://www.pastan.nu/film/fucking-norrbotten-1.1260697)
Inte lika macho, men ”Jägarna 2” befäster ändå Norrbotten som en laglös del av Sverige. På stan bad norrbottningen och Jägarna-fanatikern Kristoffer Viita syna filmens schabloner.
I gymnasiet hade jag en sjuk relation till ”Jägarna”, Kjell Sundvalls succéfilm från 1996 om två bröder i ett Kain och Abel-drama som utspelar sig i ett litet norrbottniskt machosamhälle.
Filmen var full av karikatyrer av människor jag träffat och skildrade en värld som jag vuxit upp i. Tydligen var den omdebatterad för sin skildring av Norrbotten, men antingen var tjafset uppförstorat eller så var jag för ung för att känna mig kränkt för att någon med min dialekt var alkis och kvinnomisshandlare på film.
I dag bor jag i Stockholm, men på medieprogrammets håltimmar i Luleå satt jag och mina kompisar i ett dammigt kuddrum framför videovagnen medan vi gjorde upp tonårsplaner för att smita in på krogen eller hitta en äldre person med moralisk böjbarhet som kunde köpa ut. Vi tittade på ”Jägarna” eftersom de enda andra VHS-alternativen var ”Gökboet” (för psykologisk) och ”Ghost” (för metafysisk).
Efter ungefär sju visningar började tjuvjaktsdramat muteras till en komedi. Sexistiska repliker som ”Kanske lilla polisfröken skulle vilja bli knullad på riktigt ... eller vill du dansa först?” blev plötsligt roliga i sin totala enfald. Men också torra klyschor som ”samerna kompenseras alltid med några bidrag” framkallade skratt. Efter ungefär 50 gånger tappade jag greppet om originalfilmen och ”Jägarna” – som jag såg den – blev den roligaste film jag någonsin sett.
Facebookgruppen ”Jägarna – eller ett forum för oss sjuka jävlar som älskar Lennart Jähkel” (Jähkel spelade Leif i första filmen, reds anm) har drygt 150 hängivna medlemmar. Så jag är tydligen inte helt ensam med min läggning. I ”Jägarna 2”, som har premiär i kväll, är den kollektiva machokulturen borta. Likaså rasismen, sexismen, byfånen, Rolf Lassgårds crew cut och Lennart Jähkel (Leif sprängde sig själv i luften i ettan).
Kvar finns byhålans bar, de vackra fjälltopparna och bisarra poliser som pratar stockholmska fast de bor i Norrbotten. Och galleriet har utökats med white trash-finnar och Peter Stormare som en robust alfahannepolis.
Det är en kvalmig dag på ett hotell där det anordnats en pressdag med filmens huvudpersoner. Vi är i närheten av Stureplan som ligger ungefär lika långt från Norrbotten som Bizarro World och planeten Htrae (”earth” stavat baklänges) ligger från jorden i Stålmannens universum.
– Jag gav mig fan på att det verkligen skulle synas att vi är i Norrbotten och att det inte skulle kunna vara filmat på Lidingö. Norrbotten är den tredje huvudrollen i filmen. Ju vackrare fonden är, naturen, ju grymmare, mörkare blir dramat, säger Kjell Sundvall.
När ”Jägarna” hade premiär i mitten av 90-talet följde en debatt om bilden av den norrbottniske mannen som kvinnomisshandlare, tjuvjägare och hembrännare. Sundvall, som är född i Boden, försvarar båda filmerna med att handlingen varit en del av hans liv.
– Skjuta renar och skjuta sin hund som inte lyder – allt det där har jag vuxit upp med och det är sant. Är det obehagligt? Är det otäckt? Ska man inte få göra film om saker som ger en negativ bild? Det är ju konstens uppgift att ta upp kontroversiella och obehagliga saker så att det blir en debatt. Och det har jag försökt göra i tvåan också.
Uppföljaren är mer en traditionell polisfilm även om en stor del av spänningen i båda ”Jägarna” bygger på att glesbygden är som ett Vilda Västern. Peter Stormare (som kallar mig ”grabben”) menar att det ofta är samma visa: Tre killar på orten gör allt och polisen kommer inte åt dem tills någon får nog, knackar på med tre basebollträn och säger ”En gång till, och då finns det inte mycket kvar av er.” (När Stormare säger detta ser han mig djupt i ögonen.)
Laglösheten märktes under inspelningen i Överkalix där en av filmens tekniker blev misshandlad.
Utanför inspelningen blev polishuset bombat med molotovcocktails och beskjutet för att skrämma i väg en kvinnlig polis som inte hörde hemma på orten.
En av de mest skrämmande rollfigurerna i ”Jägarna 2” är den mordmisstänkte Jari. En lynnig finne med dåligt ölsinne som skriker ”vittu!”, ”snutfitta!” och spottar omkring sig. Finnar får ofta samma alkoholiserade och tragiska roll i svensk film (så även i Oscarsbidraget ”Svinalängorna”) och inser att som tredjedels finne får jag en chans att spela ut ”the race card” till Kjell Sundvall.
Varför målar du upp en sån nidbild av finnarna?
– Ja, i första filmen så var ju Jarmo Mäkinen finsk ”bad guy” och här är det två finländare till. Jag känner mig lite skyldig. Men samtidigt är ju det finländska och det tornedalska en del av det här. Vi hade ju en god finsk polis i Åke Lindman i ettan, men du har lite rätt där.
Hur tänkte du? Ser det ut så i verkligheten?
– Nej, det ser inte riktigt ut så. Finnarna i filmen är inspirerade av zigenarna utanför Haparanda i Tornedalen, men det går inte att göra zigenare i en film för då blir det rasistiskt. Det går inte att kopiera verkligheten på det sättet. Så jag har transformerat det till finländare i stället och då blir det i alla fall mindre rasistiskt. Även om det är lite schablonartat att ha finländare som ”the bad guy”, det håller jag med om.
Vilken folkgrupps stereotypa drag kan leda till rasism om de reproduceras? Och i vilket sammanhang? Svaret är lite förvirrande.
Finskättade Lo Kauppi, Erik Bäckströms polispartner i ”Jägarna 2”, förstår min invändning. Hela hennes släkt kommer från Tornedalen och hennes finländska bakgrund har varit som ett stigma under uppväxten.
– Efter allt hårt arbete i Sverige och efter att ha blivit behandlade som skit så länge kanske finnarna fått en lite högre ställning i Sverige de senaste tio åren. Jag hoppas att det är så, och det kanske är därför jag inte reagerar lika hårt på att de är finnar i filmen, säger Lo Kauppi.
Nu när det 15 år gamla arvet från ”Jägarna” grävs upp är det också bilden av Norrbotten, med laglöshet och alla känner alla-mentalitet som bubblar upp igen. Kjell Sundvall menar att den första filmen visade en del av svensk kultur som inte många känner till. Frågan är om det är så unikt för Norrbotten.
– Jag bor ju själv i Bromma i Stockholm och jag kan säga att den sociala kontrollen är lika hård där. Många har ju vuxit upp där, flyttat ut och sedan flyttat tillbaka. Ofta till sitt föräldrahem eller en villa intill. Det är många som känner varandra sedan skolåldern precis som i en Tornedalsby, säger Sundvall och får en idé:
– Jag får helt enkelt göra en ”Jägarna 3” som utspelar sig i Bromma nästa gång.
Korkat. :rolleyes:
(http://www.pastan.nu/film/fucking-norrbotten-1.1260697)
Inte lika macho, men ”Jägarna 2” befäster ändå Norrbotten som en laglös del av Sverige. På stan bad norrbottningen och Jägarna-fanatikern Kristoffer Viita syna filmens schabloner.
I gymnasiet hade jag en sjuk relation till ”Jägarna”, Kjell Sundvalls succéfilm från 1996 om två bröder i ett Kain och Abel-drama som utspelar sig i ett litet norrbottniskt machosamhälle.
Filmen var full av karikatyrer av människor jag träffat och skildrade en värld som jag vuxit upp i. Tydligen var den omdebatterad för sin skildring av Norrbotten, men antingen var tjafset uppförstorat eller så var jag för ung för att känna mig kränkt för att någon med min dialekt var alkis och kvinnomisshandlare på film.
I dag bor jag i Stockholm, men på medieprogrammets håltimmar i Luleå satt jag och mina kompisar i ett dammigt kuddrum framför videovagnen medan vi gjorde upp tonårsplaner för att smita in på krogen eller hitta en äldre person med moralisk böjbarhet som kunde köpa ut. Vi tittade på ”Jägarna” eftersom de enda andra VHS-alternativen var ”Gökboet” (för psykologisk) och ”Ghost” (för metafysisk).
Efter ungefär sju visningar började tjuvjaktsdramat muteras till en komedi. Sexistiska repliker som ”Kanske lilla polisfröken skulle vilja bli knullad på riktigt ... eller vill du dansa först?” blev plötsligt roliga i sin totala enfald. Men också torra klyschor som ”samerna kompenseras alltid med några bidrag” framkallade skratt. Efter ungefär 50 gånger tappade jag greppet om originalfilmen och ”Jägarna” – som jag såg den – blev den roligaste film jag någonsin sett.
Facebookgruppen ”Jägarna – eller ett forum för oss sjuka jävlar som älskar Lennart Jähkel” (Jähkel spelade Leif i första filmen, reds anm) har drygt 150 hängivna medlemmar. Så jag är tydligen inte helt ensam med min läggning. I ”Jägarna 2”, som har premiär i kväll, är den kollektiva machokulturen borta. Likaså rasismen, sexismen, byfånen, Rolf Lassgårds crew cut och Lennart Jähkel (Leif sprängde sig själv i luften i ettan).
Kvar finns byhålans bar, de vackra fjälltopparna och bisarra poliser som pratar stockholmska fast de bor i Norrbotten. Och galleriet har utökats med white trash-finnar och Peter Stormare som en robust alfahannepolis.
Det är en kvalmig dag på ett hotell där det anordnats en pressdag med filmens huvudpersoner. Vi är i närheten av Stureplan som ligger ungefär lika långt från Norrbotten som Bizarro World och planeten Htrae (”earth” stavat baklänges) ligger från jorden i Stålmannens universum.
– Jag gav mig fan på att det verkligen skulle synas att vi är i Norrbotten och att det inte skulle kunna vara filmat på Lidingö. Norrbotten är den tredje huvudrollen i filmen. Ju vackrare fonden är, naturen, ju grymmare, mörkare blir dramat, säger Kjell Sundvall.
När ”Jägarna” hade premiär i mitten av 90-talet följde en debatt om bilden av den norrbottniske mannen som kvinnomisshandlare, tjuvjägare och hembrännare. Sundvall, som är född i Boden, försvarar båda filmerna med att handlingen varit en del av hans liv.
– Skjuta renar och skjuta sin hund som inte lyder – allt det där har jag vuxit upp med och det är sant. Är det obehagligt? Är det otäckt? Ska man inte få göra film om saker som ger en negativ bild? Det är ju konstens uppgift att ta upp kontroversiella och obehagliga saker så att det blir en debatt. Och det har jag försökt göra i tvåan också.
Uppföljaren är mer en traditionell polisfilm även om en stor del av spänningen i båda ”Jägarna” bygger på att glesbygden är som ett Vilda Västern. Peter Stormare (som kallar mig ”grabben”) menar att det ofta är samma visa: Tre killar på orten gör allt och polisen kommer inte åt dem tills någon får nog, knackar på med tre basebollträn och säger ”En gång till, och då finns det inte mycket kvar av er.” (När Stormare säger detta ser han mig djupt i ögonen.)
Laglösheten märktes under inspelningen i Överkalix där en av filmens tekniker blev misshandlad.
Utanför inspelningen blev polishuset bombat med molotovcocktails och beskjutet för att skrämma i väg en kvinnlig polis som inte hörde hemma på orten.
En av de mest skrämmande rollfigurerna i ”Jägarna 2” är den mordmisstänkte Jari. En lynnig finne med dåligt ölsinne som skriker ”vittu!”, ”snutfitta!” och spottar omkring sig. Finnar får ofta samma alkoholiserade och tragiska roll i svensk film (så även i Oscarsbidraget ”Svinalängorna”) och inser att som tredjedels finne får jag en chans att spela ut ”the race card” till Kjell Sundvall.
Varför målar du upp en sån nidbild av finnarna?
– Ja, i första filmen så var ju Jarmo Mäkinen finsk ”bad guy” och här är det två finländare till. Jag känner mig lite skyldig. Men samtidigt är ju det finländska och det tornedalska en del av det här. Vi hade ju en god finsk polis i Åke Lindman i ettan, men du har lite rätt där.
Hur tänkte du? Ser det ut så i verkligheten?
– Nej, det ser inte riktigt ut så. Finnarna i filmen är inspirerade av zigenarna utanför Haparanda i Tornedalen, men det går inte att göra zigenare i en film för då blir det rasistiskt. Det går inte att kopiera verkligheten på det sättet. Så jag har transformerat det till finländare i stället och då blir det i alla fall mindre rasistiskt. Även om det är lite schablonartat att ha finländare som ”the bad guy”, det håller jag med om.
Vilken folkgrupps stereotypa drag kan leda till rasism om de reproduceras? Och i vilket sammanhang? Svaret är lite förvirrande.
Finskättade Lo Kauppi, Erik Bäckströms polispartner i ”Jägarna 2”, förstår min invändning. Hela hennes släkt kommer från Tornedalen och hennes finländska bakgrund har varit som ett stigma under uppväxten.
– Efter allt hårt arbete i Sverige och efter att ha blivit behandlade som skit så länge kanske finnarna fått en lite högre ställning i Sverige de senaste tio åren. Jag hoppas att det är så, och det kanske är därför jag inte reagerar lika hårt på att de är finnar i filmen, säger Lo Kauppi.
Nu när det 15 år gamla arvet från ”Jägarna” grävs upp är det också bilden av Norrbotten, med laglöshet och alla känner alla-mentalitet som bubblar upp igen. Kjell Sundvall menar att den första filmen visade en del av svensk kultur som inte många känner till. Frågan är om det är så unikt för Norrbotten.
– Jag bor ju själv i Bromma i Stockholm och jag kan säga att den sociala kontrollen är lika hård där. Många har ju vuxit upp där, flyttat ut och sedan flyttat tillbaka. Ofta till sitt föräldrahem eller en villa intill. Det är många som känner varandra sedan skolåldern precis som i en Tornedalsby, säger Sundvall och får en idé:
– Jag får helt enkelt göra en ”Jägarna 3” som utspelar sig i Bromma nästa gång.
Korkat. :rolleyes: